Finns det regler för hur lång betaltiden för myndigheter och offentliga organ får vara?

Hej
Läser i räntelagen att max betaltid (efter faktura) är 30 dagar, men så står det att om näringsidkare kommer överens om längre tid sinsemellan, så kan man frångå detta.
Gäller detta bara privata företag? Mao, kan en upphandlande myndighet aldrig ange ett längre betalningsvillkor i kontraktsvillkoren än 30 dagar?
Mvh
Veronica

Hej Veronica,

Enligt bestämmelserna i räntelagen får en betalningsperiod inte överstiga 30 dagar. Betalningsperioden om 30 dagar börjar normalt sett räknas efter mottagande av krav på betalning. Om varan eller tjänsten tas emot senare, eller kontrolleras före betalning, räknas betalningstiden från mottagandet eller kontrollen.

Om gäldenären, det vill säga den aktör som är betalningsskyldig, är en myndighet eller ett offentligt organ så är denna bestämmelse tvingande vilket innebär att det inte finns någon möjlighet för dessa organisationer att avtala om en längre betalningsperiod.

Källhänvisningar

• 2 a och 2 b §§ räntelagen (1975:635) – betalningsperiodens längd
• prop. 2012/13:36 Snabbare betalningar, s. 1 – myndigheter och andra offentliga organ ska inte kunna avtal om längre betalningstider
• prop. 2012/13:36 s. 20–21 – överväganden till varför inget undantag från huvudregeln om 30-dagars betalningsperiod finns när gäldenären är en myndighet eller offentligt organ.

Vänliga hälsningar,

En följdfråga på ovan:
Om myndigheten har uttryckt att betalning sker inom 30 dagar från godkänd leverans, och godkännandet sker vid ett tillfälle per månad, är detta en avvikelse från bestämmelsen i räntelagen? Och, om ett avtalsvillkor att betaltiden börjar löpa först efter godkänd leverans skulle stå i strid med räntelagen-hur ses en sådan överträdelse vid en överprövning? Är den felaktiga tillämpningen av räntelagen i strid med de grundläggande principerna i LOU och kan anses leda/riskera att leda till skada för leverantören?

Hej Karin,

Betalningsperioden om 30 dagar börjar normalt sett räknas från dagen då den upphandlande myndigheten har mottagit fakturan. Om den upphandlande myndigheten vill säkerställa att varan eller tjänsten överensstämmer med avtalet så är det dock möjligt för myndigheten att, i avtalsvillkoren, ange att betalningsperioden om 30 dagar börjar räknas först efter godkänd leverans. Detta följer av 2 b § i räntelagen.

Även om en viss åtgärd är tillåten enligt annan lagstiftning, såsom exempelvis räntelagen, så kan åtgärden ändå stå i strid med upphandlingslagstiftningens bestämmelser. En upphandlande organisation har förvisso en förhållandevis stor frihet att själv bestämma vilka krav och villkor som ska gälla i en upphandling. En förutsättning är dock att kraven och villkoren har en koppling till upphandlingsföremålet och är förenliga med de grundläggande upphandlingsprinciperna, däribland proportionalitetsprincipen.

För att bedöma om ett visst krav eller villkor är tillåtet måste en proportionalitetsbedömning genomföras. En sådan bedömning sker normalt sett i tre steg där det först prövas om kravet är en lämplig och effektiv åtgärd för att uppnå det eftersträvade syftet, därefter om kravet är nödvändigt för att det eftersträvade syftet ska uppnås och slutligen om den fördel som det allmänna vinner står i rimlig proportion med den skada som åtgärden förorsakar berörda enskilda intressen.

Vänliga hälsningar,