Är det lämpligt att använda sig av relativa utvärderingsmodeller?

Relativa utvärderingsmodeller är generellt förenliga med upphandlingsreglerna, men beroende på hur en sådan relativ utvärderingsmodell är utformad i det enskilda fallet kan den anses oförenlig.

Det finns idag ganska mycket forskning, rättsavgöranden och annan vägledning kring lagligheten och lämpligheten i att använda relativa utvärderingsmodeller.

Upphandlingsutredningen anser att relativa anbudsutvärderingsmodeller inte bör tillämpas, dels för att de tenderar att osynliggöra de svåra avvägningarna mellan till exempel kvalitet och pris som myndigheterna ofta ställs inför, dels för att de är oförutsägbara och möjliga att manipulera.

I litteraturen finns många goda argument mot att använda relativa utvärderingsmodeller. Argumenten tar ofta sin utgångspunkt i affärsmässiga överväganden snarare än rättsliga sådana.

Läs mer
För mer vägledning se:

• Osund strategisk anbudsgivning i offentlig upphandling (Konkurrensverkets uppdragsforskning 2011:1)
• Konkurrensverkets
  yttrande i dnr 616/2010
• En logisk fälla - relativ poängsättning av pris vid anbudsutvärdering i
  offentlig upphandling (Konkurrensverkets uppdragsforskning
  2009:12)
• Regelverk och praxis i offentlig upphandling (ESO-rapport 2009:2)

Senare domstolsavgöranden där relativa utvärderingsmodeller har ifrågasatts är bland annat Kammarrätten i Göteborgs dom i mål nr 2237-15, Kammarrätten i Stockholms dom i mål nr 6514-13 och mål nr 6507-13 samt Kammarrätten Sundsvalls dom i mål nr 2347-15 (där tillämpningen av en relativ utvärderingsmodell hade betydelse för bedömningen av om en leverantör kunde anses ha lidit skada till följd av en annan konstaterad överträdelse av regelverket).


Källhänvisningar
SOU 2013:12 s. 24–25 – upphandlingsutredningen anser att relativa anbudsutvärderingsmodeller inte bör tillämpas.