Är det tillåtet att teckna tillsvidareavtal enligt LOV?
Publicerad 31 oktober 2017
Hej,
Är det rätt att inte sätta något slutdatum på en upphandling enligt LOV?
I stället skriva att det gäller tills någon av parterna säger upp, är det ok?
Är det rätt att inte sätta något slutdatum på en upphandling enligt LOV?
I stället skriva att det gäller tills någon av parterna säger upp, är det ok?
Åse Bengtsson
Publicerad 31 oktober 2017
Hej Åse,
Jag uppfattar din fråga som att du undrar om det är tillåtet att inte sätta ett slutdatum på ett avtal som den upphandlande organisationen träffar med en leverantör enligt lagen om valfrihetssystem (LOV), det vill säga att ingå ett tillsvidareavtal.
Rättsläget är något oklart gällande lovligheten att teckna ett tillsvidareavtal avseende valfrihetssystem. I dagsläget är det vanligt förekommande med tillsvidareavtal i praktiken.
LOV innehåller inga bestämmelser om avtalstidens längd. I förarbetena framgår att det följer av kravet på likabehandling och icke-diskriminering att ett avtal ska konkurrensutsättas med jämna mellanrum. Detta innebär att det inte är möjligt att ha tillsvidareavtal.
Samtidigt uttalas i samma avsnitt i förarbetena att avtalstidens längd har inte lika stor betydelse i ett valfrihetssystem enligt LOV som i en upphandling enligt lagen om offentlig upphandling (LOU). När avtalstiden är på väg att löpa ut kan leverantören skicka in en förnyad ansökan om att få delta i valfrihetssystemet. Om leverantören uppfyller kraven godkänns denne och kontrakt kan tecknas mellan parterna.
Frågan om avtalstidernas längd har varit föremål för domstolsprövning enligt LOU. I dessa fall har avtalstider för ramavtal på fem till åtta år ansetts motiverade inom hälso- och sjukvårdsområdet sett till investeringsbehov och med hänsyn till kontinuitet i vården.
Mot bakgrund av skälen om investeringsbehov och kontinuitet samt främjandet av långvariga relationer mellan beställare och utförare kan det argumenteras för att långa eller rent av obegränsade avtalstider skulle kunna vara motiverade. Till skillnad från LOU, där för långa avtal skapar en konkurrenshämmande inlåsningseffekt, sker konkurrensen i ett valfrihetssystem varje dag genom den enskildes rätt att välja. Nya leverantörer kan ständigt tillkomma och ett synsätt kan därför vara att det ses som att konkurrens råder oavbrutet.
I avvaktan på att frågan prövas av domstol är därför tillåtligheten av tillsvidareavtal inom LOV något oklar.
Om en upphandlande organisation väljer att teckna tillsvidareavtal är det dock av yttersta vikt att avtalet innehåller en möjlighet till uppsägning, där det framgår under vilka omständigheter som avtalet kan sägas upp och vilken uppsägningstid som ska iakttas.
Källhänvisningar
Jag uppfattar din fråga som att du undrar om det är tillåtet att inte sätta ett slutdatum på ett avtal som den upphandlande organisationen träffar med en leverantör enligt lagen om valfrihetssystem (LOV), det vill säga att ingå ett tillsvidareavtal.
Rättsläget är något oklart gällande lovligheten att teckna ett tillsvidareavtal avseende valfrihetssystem. I dagsläget är det vanligt förekommande med tillsvidareavtal i praktiken.
LOV innehåller inga bestämmelser om avtalstidens längd. I förarbetena framgår att det följer av kravet på likabehandling och icke-diskriminering att ett avtal ska konkurrensutsättas med jämna mellanrum. Detta innebär att det inte är möjligt att ha tillsvidareavtal.
Samtidigt uttalas i samma avsnitt i förarbetena att avtalstidens längd har inte lika stor betydelse i ett valfrihetssystem enligt LOV som i en upphandling enligt lagen om offentlig upphandling (LOU). När avtalstiden är på väg att löpa ut kan leverantören skicka in en förnyad ansökan om att få delta i valfrihetssystemet. Om leverantören uppfyller kraven godkänns denne och kontrakt kan tecknas mellan parterna.
Frågan om avtalstidernas längd har varit föremål för domstolsprövning enligt LOU. I dessa fall har avtalstider för ramavtal på fem till åtta år ansetts motiverade inom hälso- och sjukvårdsområdet sett till investeringsbehov och med hänsyn till kontinuitet i vården.
Mot bakgrund av skälen om investeringsbehov och kontinuitet samt främjandet av långvariga relationer mellan beställare och utförare kan det argumenteras för att långa eller rent av obegränsade avtalstider skulle kunna vara motiverade. Till skillnad från LOU, där för långa avtal skapar en konkurrenshämmande inlåsningseffekt, sker konkurrensen i ett valfrihetssystem varje dag genom den enskildes rätt att välja. Nya leverantörer kan ständigt tillkomma och ett synsätt kan därför vara att det ses som att konkurrens råder oavbrutet.
I avvaktan på att frågan prövas av domstol är därför tillåtligheten av tillsvidareavtal inom LOV något oklar.
Om en upphandlande organisation väljer att teckna tillsvidareavtal är det dock av yttersta vikt att avtalet innehåller en möjlighet till uppsägning, där det framgår under vilka omständigheter som avtalet kan sägas upp och vilken uppsägningstid som ska iakttas.
Källhänvisningar
- lag (2008:962) om valfrihetssystem (LOV) – lagen om valfrihetssystem
- prop. 2008/09:29 s. 76 – det följer av kravet på likabehandling och icke-diskriminering att ett avtal ska konkurrensutsättas med jämna mellanrum. Detta innebär att det inte är möjligt att ha tillsvidareavtal enligt LOV.
Johan
01 november 2017 (Uppdaterat 12 augusti 2024)
Fråga oss!
Frågeservice är stängt den 29 april på grund av verksamhetsutveckling. På grund av en stor mängd inkomna frågor har vi just nu längre svarstider i Frågeportalen.